Karate har lärts ut utanför Japan i nästan 50 år, och exporterades till resten av världen med dess organisationella och stilistiska bakgrund. Nu har de olika karatestilarna blivit kända bland utövare runt jorden.
Av alla traditionella karatestilar såsom Shotokan, Goju-ryu, Shorin- ryu, Isshin-ryu och Shito-ryu, framstår Shito-ryu fortfarande som den mest svårplacerade.
Ett flertal av dess ledande utövare, som till exempel Fumio Demura och Teryo Hayashi är kända över hela världen, trots det är shito-ryu inte uppskattad och förstådd i sin fulla rätt. Shito-ryu har oftast beskrivits som en blandning av Shotokan och Goju-ryu.
Det är också känt att lärarna inom stilen använder kata från många källor på Okinawa. Tyvärr säger en sådan beskrivning inte mycket om vad Shito-ryu egentligen är. Det är sant att Shito-ryu, tillsammans med Goju-ryu, Wado-ryu och Shotokan, är en av de fyra stora stilarna i Japan.
Kenwa Mabuni
Shito-ryu formades av Kenwa Mabuni (1889 – 1952), som likt de flesta av de gamla karatemästarna härstammade från Okinawa krigarklass (bushi) eller dess aristokrati. Medlemmar från hans familj tjänade Okinawas herrar under hundratals år. Mabuni började sin karateträning vid 13 års ålder under Anko Itosu (1830-1915), mannen som organiserade den tidiga karaten i Okinawas skolsystem. Itosu var student till en av Okinawas mest kända karatemästare, Sokon Matsumura (1792-1887) förfadern till Shorin-ryu.
Itosu blev mycket fäst vid sin unge student och Mabuni lärde sig 23 kata av honom innan den gamle mannen dog. Mabuni tog Itosus död så hårt att han av respekt till honom byggde altare framför hans grav och stannade i närheten under ett år där han tränade sina katas varje dag. Innan Itosu dog gav han Mabuni titeln som efterträdare till sin stil.
Itosu var dock inte Mabunis enda lärare. När han fortfarande var tonåring blev Mabuni av sin vän Chojun Miyagi (grundaren av Goju-ryu) presenterad för Kanryo Higashionna (1853 – 1915). Av Higashionna lärde Mabuni Naha-te, en Kinainfluerad stil. Mabuni tränade också under Arakaki-kamadeunchu (1840-1918), som lärde ut en stil liknande Higashionnas. Arakaki undervisade också Tsuyoshi Chitose, grundare av Chito-ryu, Gichin Funakoshi från Shotokan och Kanken Toyama från Shudokan. Arakaki, som var en erkänd Boexpert, lärde Mabuni unshu, sochin, niseishi, arakaki-sai och arakaki-bo katorna. Det är troligt att unshu, soscin och niseishi spreds till andra stilar via Mabuni.
Mabuni hade nu blivit en respekterad polis på Okinawa och gjorde flera resor till Japan efter att Funakoshi hade introducerad karate där 1922. Mabuni tillbringade flera av dessa tidigare år av resor med Koyu Konishi, en vän och även student som senare grundade shindo-jinen-ryu karate.
1925 besökte Mabuni och Konishi Wakayama-distriktet i Japan där Kanbun Uechi, grundaren av Uechi-ryu, undervisade. Efter att ha tränat med Uechi gjorde Mabuni en kata han kallade shinpa. Men Mabuni tillbringade sin mesta tid i Osaka, där han undervisade i olika dojo, bland andra Seishinkai, Kosei Kokubas skola. Choki Motobu (1870 – 1944) undervisade också i Kokubas dojo. Det var Kokuba som senare bildade motobu-ha (Motobus gren av) Shito-ryu.
1929 flyttade Mabuni till Osaka, strax därefter beslutade Butokukai att alla karateskolor skulle registreras med ett stilnamn. Till att börja med kallade Mabuni sin stil hanko-ryu (halvhård – stil), men under det tidiga 1930-talet blev Shito-ryu det officiella namnet. Det kom från ett alternativt sätt att läsa de första tecken i namnet på Mabunis två främsta lärare, Itosu och Higashionna. Alla tyckte inte om att separera Okinawas karate i fraktioner genom att använda stilnamn. Shudokans grundare Toyama frågade vid ett tillfälle Mabuni varför han kallade sin stil ett sånt lustigt namn. Mabuni svarade med att ge sin stil ett namn som inte bara tillfredsställde Butokukai, men också gav människor något att identifiera sig med och känna sig som en del av.
Mabunis studenter
Bland Mabunis tidigaste studenter finns Kanei Uechi (inte att förväxlas med Kanbun Uechis son med samma namn), han undervisade också i Osaka 1935. 1950 återvände Uechi till Okinawa och grundade Shito-ryu Kempo Karate-do Kai.
På Okinawa anses Uechi vara den sanna efterträdaren till Mabuni, men internationellt är det Mabunis äldsta son, som också heter Kanei, som är erkänd som överhuvud över shito-ryu och driver organisationen Shito-kai.
Kanei Mabuni och hans yngre bror Kenzo överser karate på flertal universitetet, en uppgift de ärvde från sin far. Andra tidiga studenter till Mabuni har sina egna organisationer.
Ryusho Sagakama, en träningskamrat till Kanei Mabuni, grundade Itosu-kai strax efter Mabunis död. Sagakama blev utsedd av Mabuni att föra hans arv från Itosu vidare. Sagakamas son, Sadaaki, är nu överhuvud över Itosu-kai från sitt hem i Yokohama. 1948, grundade Chojiro Tani (1920 – 1998) organisationen Shukokai, där han lärde ut Tani-ha Shito-ryu efter att ha erhållit ett efterträdardokument av Mabuni, som gav honom rätten att lära ut sin variant av Shito-ryu.
Shukokai i sig är dock ingen stil utan en organisation som är till för att samla Shito-ryu grupper under en organisation, för att de inte ska försvinna bland alla stora organisationer. 1982 bildades en europeisk gren av Shukokai vid namn Kofukan. Kofukan har sedan dess spritts över jorden och är nu en världsomspännande organisation. Huvudinstruktörer för Kofukan är Shinans Tomiyama och Omi, båda 7 Dan.
Sedan 1970 har flera andra shito-ryu fraktioner bildats. En av dessa är Hayashi-ha Shito-ryu som bildats av Teuro Hayashi. Hayashi var en elev till Kosei Kokuba och tränade också direkt under Mabuni. Hayashi blev president för Seishinkai efter Kokubas död. För en tid ledde han denna organisation tillsammans med Motobu-ryus överhuvud Shogo Kuniba. Tillsammans integrerade de kata Tomar-bassai i sin system. En yngre medlem av Motobu-ha gruppen, Chuzo Kotaka, bildade Kotaka-ha Shito-ryu i Hawaii, han gjorde om alla kata och lade till många nya som han lärde ut till sina amerikanska studenter. I europa bröt sig en Tani-ha Shito-ryu student vid namn Yoshiano Nambu ut och bildade först Sankukai och senare Nambudo. I USA är den mest berömda Shito-ryu utövaren Fumio Demura, som har lärt ut Itosu-kai Shito-ryu i Kalifornien sedan 1965.
Teknisk sett liknar de flesta Shito-ryu varianterna varandra föga överraskande är dock smärre skillnader i katorna mellan olika grupper, troligtvis beroende på när de lärdes ut av Mabuni samt elevernas personligheter. Oavsett vilken grupp det gäller ser de flesta Shito-ryu kator ut som Shorin-ryu, en lång linjär stil. De Naha-te kata som utförs av Shito-ryu utövare är utförda på ett lättare, mer linjärt och längre sätt än till exempel Goju-ryu.
Shito-ryu lägger stor vikt vid träning på de många kata i systemen samt på dess applikationer (användning av tekniker från kator). I många Shito-ryu grupper finns mellan 40 – 60 olika kator, ingen annan stil har så många kator. Detta beror på Mabunis stora kärlek till kata och att han tränade med så många mästare. Shito-ryu lägger också stor vikt vid sparring där hastighet betonas.
Shito-ryu har aldrig glömt sina rötter på Okinawa när det gäller kobujutsu (hanterande av vapen). Medan Mabuni tränade under vapenexperter som till exempel Arakaki, lärde många av dagens Shito-ryu lärare den mesta av sin kobujutsu från Shinken Taira, (Ryukyu Kabudo Hozon Shinkokai) mannen som är ansvarig för att popularisera kobjutsu under en tid då intresset i denna speciella Okinawa konst var som lägst. Det verkar som Shito-ryu är den stil som mest tog till sig Tairas konst. Instruktörer som till exempel Sakagama, Demura, Hayashi, Kuniba och Kanei Mabuni tränade alla med Taira under olika tillfällen.